Vill du skugga ett program? Klicka här!

Allt jag fått lära mig

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 3 maj, 2019 0 kommentarer

Denna bok har lyfts fram i radio, tv och sociala medier som något alldeles enastående. Jag brukar bli lite misstänksam då – det som låter för bra för att vara sant är sällan det. Men jag är glad att jag ignorerade min första impuls och gav boken en chans!

Tara växer upp i en familj i Idaho som hör till mormonkyrkan, och som lever mer eller mindre avskärmad från samhället. Föräldrarna arbetar i hemmet – fadern driver ett skrotupplag, modern är barnmorska/klok gumma – så barnen har få kontaktytor med omvärlden. Vid olyckor på skroten (där Tara är med och jobbar från alldeles för ung ålder) är det absolut inte självklart att man ska besöka sjukhus för att få professionell sjukvård. Den händelse som tog mig värst är den bilolycka som familjen är med om, där modern tydligt får någon typ av hjärnskada (funderar den vuxna Tara) men den försöker hon vila bort.

I USA kan man undervisa sina barn i hemmet (homeschooling) och det hänvisar Taras föräldrar till, men så mycket undervisning blir det inte. Av hennes äldre bröder väljer någon att ge sig ut i yrkeslivet, någon väljer att utbilda sig. Denne broder blir hennes förebild, och trots att hon knappt vågar, så ber hon om att få börja skolan. Hennes föräldrar har alltid deklarerat att ”våra barn får visst gå i skolan, de ska bara säga till”, men det är alldeles tydligt för Tara att de nog egentligen inte menar det, utan snarare tvärtom. Fadern, som förutom att vara hängiven ”prepper” (lägger upp förråd och förbereder sig inför jordens undergång), lider uppenbarligen av psykisk sjukdom, liksom även den ena brodern. Våldet finns alltid i bakgrunden, skrämmande och fullständigt oförutsägbart.

Under sina studier går detta upp för Tara, vidden av vad hennes föräldrar berövat henne, och vad som egentligen är på tok med hennes familj. Hon drivs av bildningstörst, och lyckas komma in på college, trots stora luckor i sin allmänbildning. Det går mycket bra för henne och hon får stipendier till fina universitet.

Men trots alla framgångar, så kan Tara inte kasta bort sin familj. Hon vill ha kontakt och hjälpa, men det är inte lätt att resonera med människor med psykisk sjukdom. Författaren beskriver väl den stora sorg det innebär att människor man trots allt älskar, vill fortsätta med sitt destruktiva och isolerade liv, fast det står var och en fritt att göra liknande val som Tara själv gjorde.

”Hjärtskärande” är ett utslitet adjektiv, men det passar mycket väl som beskrivning av denna berättelse.

Ingegärd

Share

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *