Vill du skugga ett program? Klicka här!

Boktips

Boys don’t knit (in public)

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 10 maj, 2019 0 kommentarer

  Den här veckan blir det en ungdomsbok på engelska.
Ben Fletcher är en skötsam ung man, lite väl mycket fokuserad på struktur och ordning kanske, men absolut inget gangsterämne. Det är däremot hans kamrater som han motvilligt följer med för att vara utkik när det tänker snatta sprit i en matbutik (utspelar sig i Storbritannien). Själva snattandet går enligt plan, men på väg därifrån sker det en incident med en äldre stridslysten dam. Ben råkar vara nära att köra på henne med sin cykel, men damen prickar honom i skallen med ett tillhygge. Ben får villkorlig dom, men hans ”kamrater” som var drivande bakom brottet går fria.

I den villkorliga domen ingår mycket. Hålla kontakt med sin övervakare, skriva en dagbok, utveckla sin sociala sida och börja med en hobby, besöka den aggressiva damen.

Det låter lite deprimerande, men allt berättas med distans och humor, och Ben har lätt för att se sina problem utifrån ett lättsamt perspektiv. När han ska börja med en hobby, finns det ett färdigt paket med kvällskurser att börja med;

Meka med bilar (leds av Bens pappa som nog är liiiite nöjd över att hans välartade son hade lite gangster i sig – som han själv i tonåren). Ben hatar att meka, och gör det tyvärr redan med honom på helgerna.

Stickning – leds av Bens urläckra unga lärare i engelska.

Krukmakeri – leds av mamman till den flicka som han är hemligt förälskad i. Tänk om hon skvallrar för sin dotter, och förstör alla chanser hos henne?

Microsoft Office för nybörjare. Ben kan Office, alla kan Office. Enligt Ben: ” Den kursen är för farmödrar och för personer som just återvänt från civilisationen efter att ha blivit uppfostrade av vargar i Appalacherna.”

Det får bli stickning! Men vad ska hans råbarkade fotbollsintresserade pappa säga om stickning? Hans gangsterkompisar? Tilltänkta flickvänner?

Ben visar sig vara en mycket talangfull stickare, han är snabb, noggrann och har en fantastisk känsla för mönster. Men är det manligt?

Trots att den kan verka deprimerande om man ser till handlingen, så är det en mycket underhållande och rolig bok. Rekommenderas!

Share

Allt jag fått lära mig

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 3 maj, 2019 0 kommentarer

Denna bok har lyfts fram i radio, tv och sociala medier som något alldeles enastående. Jag brukar bli lite misstänksam då – det som låter för bra för att vara sant är sällan det. Men jag är glad att jag ignorerade min första impuls och gav boken en chans!

Tara växer upp i en familj i Idaho som hör till mormonkyrkan, och som lever mer eller mindre avskärmad från samhället. Föräldrarna arbetar i hemmet – fadern driver ett skrotupplag, modern är barnmorska/klok gumma – så barnen har få kontaktytor med omvärlden. Vid olyckor på skroten (där Tara är med och jobbar från alldeles för ung ålder) är det absolut inte självklart att man ska besöka sjukhus för att få professionell sjukvård. Den händelse som tog mig värst är den bilolycka som familjen är med om, där modern tydligt får någon typ av hjärnskada (funderar den vuxna Tara) men den försöker hon vila bort.

I USA kan man undervisa sina barn i hemmet (homeschooling) och det hänvisar Taras föräldrar till, men så mycket undervisning blir det inte. Av hennes äldre bröder väljer någon att ge sig ut i yrkeslivet, någon väljer att utbilda sig. Denne broder blir hennes förebild, och trots att hon knappt vågar, så ber hon om att få börja skolan. Hennes föräldrar har alltid deklarerat att ”våra barn får visst gå i skolan, de ska bara säga till”, men det är alldeles tydligt för Tara att de nog egentligen inte menar det, utan snarare tvärtom. Fadern, som förutom att vara hängiven ”prepper” (lägger upp förråd och förbereder sig inför jordens undergång), lider uppenbarligen av psykisk sjukdom, liksom även den ena brodern. Våldet finns alltid i bakgrunden, skrämmande och fullständigt oförutsägbart.

Under sina studier går detta upp för Tara, vidden av vad hennes föräldrar berövat henne, och vad som egentligen är på tok med hennes familj. Hon drivs av bildningstörst, och lyckas komma in på college, trots stora luckor i sin allmänbildning. Det går mycket bra för henne och hon får stipendier till fina universitet.

Men trots alla framgångar, så kan Tara inte kasta bort sin familj. Hon vill ha kontakt och hjälpa, men det är inte lätt att resonera med människor med psykisk sjukdom. Författaren beskriver väl den stora sorg det innebär att människor man trots allt älskar, vill fortsätta med sitt destruktiva och isolerade liv, fast det står var och en fritt att göra liknande val som Tara själv gjorde.

”Hjärtskärande” är ett utslitet adjektiv, men det passar mycket väl som beskrivning av denna berättelse.

Ingegärd

Share

Gick obemärkt förbi

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 25 april, 2019 0 kommentarer

Jag läser allt mindre skönlitteratur- det är tiden tror jag, digitaliseringen som gör att jag inte tror mig ha tålamod längre- alltmer van vid snabbsmält text. Så påminns jag om hur böcker kan påverka en, långt långt in i själen.

Under påskledigheten har jag läst Ingrid Hedströms “Gick obemärkt förbi”. En bok om ett så avgrundsdjupt hemskt ämne som institutionsvården av barn som definierades som obildbara sinnesslöa, idioter, vanföra i rasbiologins era i mellankrigstidens Sverige. Många av dem dog där på institutionerna, vanvårdade till döds. Hedström berättar om tre av dessa barn och om deras familjer. Föräldrar som egentligen inte vill lämna bort sina barn men som inte vågar annat. Syskon som saknar sin lillasyster eller lillebror. Boken skakar mig! Jag kände till denna mörka del av Sveriges historia men de mer eller mindre fiktiva levnadsödena ger berättelsen liv. Samtidigt känner jag, historielärare som jag är, ett sug efter ett mer renodlat dokumentärt närmande. Jag vill läsa de verkliga vittnesmålen. En så viktig del av Sveriges historia och självberättelse. Sveriges närhet till de nazistiska idéerna om människors olika värde. Jag hoppas någon historiker arbetar med detta innan de anhöriga som var med om detta försvinner.

Det hade varit ett fint och viktigt material att arbeta med tillsammans med mina elever.

Johanna Bartholdsson, lärare i historia och religion, gästbloggare denna vecka.

Share

Czentes Omega

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 15 februari, 2019 0 kommentarer

Anna Jakobsson Lund är något så ovanligt som en svensk science fiction-författare, och en mycket duktig sådan! Mina förväntningar på Czentes Omega var så där, men jag fick allt ändra mig. Mitt helhetsomdöme: en helgjuten historia!

Vi befinner oss tretusen år framåt i tiden, i en värld där man talar om Tellus (vår jord) som en planet som är obeboelig på grund av att dess invånare överutnyttjat resurser och tvingats utvandra till andra hemvärldar. Människan är en bland tjugo kända arter (se omslagsbilden och använd fantasin), och absolut inte högst upp i rang.

Vi får följa några elever på Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik, och de är som tonåringar är mest, fast några har dubbla armpar eller är helt täckta av päls. Någon har extrem känslighet för dofter och kan avgöra ett föremåls beståndsdelar genom att lukta på det. Sedan har vi hackern som tar sig igenom vilken digital brandvägg som helst. Det är ett spännande persongalleri, som engagerar och känns helgjutet. I skolans matsal serveras mat som är uppmärkt så att man kan välja den kost som passar den egna arten. Författaren introducerar det för mig nya begreppet systemperson, vilket visar sig vara ett bättre namn för en robot med mycket avancerad AI (artificielll intelligens).

Att boken befolkas av flera olika arter är i sig en normkritik, tema funktionshinder och konstellationer i kärlek utanför normen finns också med, utan att det känns påklistrat.

Till en av klasserna på akademin kommer en ny elev, och naturligtvis påverkas gruppdynamiken. Alla vet vi hur det kan vara att komma ny till en grupp med färdiga strukturer, och att det kan vara knepigt att hjälpa den nye som kanske bestämt att detta SKA gå åt skogen.

Första delen i en planerad trilogi, det bådar gott!

Kom och låna på Stures bibliotek!

Ingegärd

Share

Hur man gör succé på dårhus av Emmy Abrahamson

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 25 januari, 2019 0 kommentarer

Det är så befriande att det skrivs mer om psykisk ohälsa, jag tycker att det är viktigt med berättelser om hur det kan kännas att inte må så bra. Det är ju naturligtvis olika från person till person, men att det ska vara så svårt att få gehör för att man mår dåligt! Ett brutet ben är konkret och bra men ett brutet psyke är inget man sätter plåster på.

Maja blir tvångsinlagd på psykiatrisk klinik, varför får man inte reda på förrän en bra bit in i boken. Det är intressant att följa hur en som varit hos många psykologer och terapeuter ändå på ett väldigt medvetet sätt ifrågasätter – fast hon mycket väl förstår – varför hon blir omhändertagen.

Majas yrke är ståuppkomiker, redan som mycket ung valde hon att bearbeta svåra upplevelser (till exempel en pappa med självmordstankar) med humor. Att inte ha ordnad inkomst och därmed möjligt att planera längre fram än till nästa gig är naturligtvis inte bra för den psykiska balansen.

Boken börjar med omhändertagandet, när hon blir hämtad av polisen, men går också tillbaka till Majas barndom, och så berättas historien från varsitt håll, barndom och nutid, och möts vid det tillfälle där hon får ett så kallat ”psykbryt”.

Det låter ledsamt och tungt, men det är det inte! Trots alla hemska saker som händer Maja så kan författaren ändå berätta så att man sitter och småfnissar. ”Nej snälla inte psykakuten! Något trevligare. Och med palmer?”

Skämt åsido, vi behöver många fler böcker och vittnesmål om psykiskt mående, det har länge varit ett sådant hysch-hysch kring dessa frågor. Nu är det dags att våga öppna upp och berätta, så att fler vågar vara öppna med hela sin hälsa.

Författaren Emmy Abrahamson har personlig erfarenhet av att bli tvångsinlagd på psykiatrisk klinik.

Läs den!

Share