Vill du skugga ett program? Klicka här!

Boktips

Ord i djupaste blått

Postat i Boktips av på 9 november, 2018 0 kommentarer

Så förutsägbart att jag (en bibliotekarie) vill tipsa om denna bok…

En av huvudpersonerna är….ett antikvariat!

Men Ord i djupaste blått av den australiensiska författaren Cath Crowley är en helt underbar historia. Rachel och Henry är bästa kompisar sedan småskolan, men tyvärr flyttar Rachel med familj till en annan stad. Kvällen innan flytten slutar inte riktigt som Rachel tänkt sig, men Henry tänker att allt är frid och fröjd. Rachels liv tar en tragisk vändning, och när hon återkommer till sin hemstad efter tre år vill Henry fortsätta där de var, som kompisar…

Henry arbetar i familjens antikvariat, och där får även Rachel jobb. Det är inte vilken bokaffär som helst, utan här finns en säng för övernattningar på avdelningen för skönlitteratur, på baksidan finns en lästrädgård som man kan gå ut och sätta sig i. Stamkunderna är mer som besökande vänner och bokcirkeln som lånar lokalen avhandlar även de stora ämnena som förenar oss människor; livet, döden och kärleken.

Men det allra mest unika är avdelningen brevbiblioteket – där böckerna inte är till salu. Vi som arbetar på bibliotek vet att ofta hittar man kvarglömda brev, foton eller annat som kanske använts som bokmärke. Böckerna i detta brevbibliotek är det fritt fram att stryka under i, att markera vackra uttryck eller göra sin åsikt känd… eller så kan man lämna ett brev till någon man beundrar. I denna bok sker brevväxling under flera års tid mellan personer där den ena är för blyg för att ta direkt kontakt.

Exempel på favorituttryck från brevbiblioteket:

Ljudet när man vänder blad                               en dröm om mitt förflutna         du luktar äpplen                                håller man ögonen på en telefon ringer den aldrig                           ett ständigt regn på insidan                   hans skugga över gräsmattan

Så vackert!

Kom och låna denna underbara bok på Stures bibliotek…..

/Ingegärd

Share

Huset Ushers undergång

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 25 oktober, 2018 0 kommentarer

Eftersom det snart är Halloween kan det vara roligt att läsa något riktigt läskigt i höstmörkret. Vad passar då bättre än en av skräckens mest kända noveller, nämligen Huset Ushers undergång av Edgar Allan Poe, en av 1800-talets mest kända skräckförfattare. Huset Ushers undergång är en av Edgar Allan Poes mest kända noveller.

Roderick Ushers har drabbats av en allvarlig sjukdom. För att komma på andra tankar bjuder han in sin bästa vän till sitt hem, godset Usher. Dock märker vännen, som är berättaren i den här boken, redan när han kommer fram till huset att något inte stämmer. Huset ser skräckinjagande ut, och inte blir det bättre när han träffar Roderick som beter sig mycket märkligt. Han är nervös och förvirrad. Även Rodericks syster Madeleine beter sig udda, vilket Roderick säger beror på en sjukdom som hon haft hela sitt liv. Trots sin rädsla bestämmer sig huvudkaraktären för att stanna kvar i huset, och umgås hela dagarna med sin vän Roderick. Plötsligt så dör Rodericks syster Madeleine, och stämningen i det läskiga huset blir bara mer och mer mystisk….

På Stures bibliotek har vi Huset Ushers undergång som bok från Novellix på svenska. Vill man istället läsa den på engelska så kan man ladda ner den som e-bok gratis från Project Gutenberg. Läs den på kvällen i ett mörkt rum, om du vågar…..

 

/Elisabeth, bibliotekariestudent i Växjö

Share

Ett jävla solsken

Postat i Biblioteksbloggen, Boktips av på 11 maj, 2018 0 kommentarer

Ester Blenda Nordström är mest känd för sin bok ”En piga bland pigor” (utkom 1914), och för att kunna skriva den hade hon tagit jobb som piga utan att berätta att hon var journalist (att wallraffa) och skulle skriva om pigors arbetsvillkor. Hon ”wallraffade” alltså långt innan begreppet var uppfunnet! Artiklarna skickade hon till sin tidning, och de bearbetades även till att ges ut i bokform.

Hon var egentligen direktörsdotter, och hennes uppväxt var tänkt att ske långt ifrån miljöer som krävde kroppsarbete, men på grund av sin upproriska och äventyrliga personlighet, gick det inte att hålla henne borta från ladugårdar, garage och stall. Hon vägrade helt enkelt att uppföra sig som en fin flicka förväntades göra. Som ung kvinna (hon fyllde 20 år 1911) var det mycket ovanligt att en kvinna från hennes samhällsklass kunde följande:  köra bil och motorcykel, rida, skjuta med pistol, mjölka kor, men även laga mat och andra husliga göromål. Hon spelade även flera instrument. Kunskaper som faktiskt kom väl till hands på hennes framtida reportageresor.

Hon arbetade som nomadlärare bland samerna i Lappland, reste som tredjeklasspassagerare bland emigranter till USA och passerade Ellis Island. I USA hade hon oturen att bli rånad på hela reskassan, hade inte ens pengar till att telegrafera efter mer pengar. Lösningen fick bli att ta olika jobb, och under en luff med sikte på mormonernas Salt Lake City fick hon höra att man kunde tjuvåka på tåg genom att lägga sig tvärs över bromsstängerna under tåget. Rena tillfälligheter gjorde att hon inte fick sätta livet till! Under finska inbördeskriget var hon nödkommissarie, vilket innebar att hon skulle undersöka hur svälten slog på finska landsbygden och försöka rapportera till svenska nödhjälpsinstanser för att få fram mat till de nödställda. Tillsammans med en kamrat red hon på mulåsnor på den gamla inkaleden från Argentina till Chile. Hon kom med på en två år lång expedition till Kamtjatka-halvön i dåvarande Sovjetunionen. Det är lite svårt att tro på alla dessa äventyr, men det finns foton på Ester Blenda i alla dessa miljöer. Ja inte på när hon hänger under tåget förstås, men från de andra resorna!

Ester Blenda umgicks bland direktörer, konstnärer, musiker och kungligheter, hennes nätverk var stort. Många välkända män uppvaktade henne, vissa under flera år, men den hon helst ville leva med kunde hon inte få. Att ha ett förhållande med en person av samma kön var en olaglig handling, och väninnan Carin var denna person. Ester Blenda ingick äktenskap med en deltagare på expeditionen till Kamtjakta, men det var ett strategidrag för att överhuvud taget komma med på resan. Äktenskapet upplöstes senare.

Förutom böckerna om sina resor skrev hon ungdomsböcker; den första hette En rackarunge, och byggde mycket på Ester Blendas eget liv. Huvudpersonen Ann-Mari var upprorisk och impulsiv, och uppförde sig inte som flickor borde – precis som Ester Blenda själv. Man skulle kunna säga att boken var en tidig Pippi Långstrump, kanske var Pippi inte först i genren?

Jag hade ingen aning om att Ester Blendas liv var så spännande och överraskande, jag kände till hennes bok om pigorna, men resten av hennes gärning var nytt för mig.

Läs den!

 

Share

Kanske är det allt du behöver veta

Postat i Boktips av på 16 februari, 2018 0 kommentarer

Cady berättar om sin familj – de rika, blonda normala Sinclairs. Varje sommar strålar de samman på morfars privata ö, där Cadys mor och hennes systrar har fått varsitt hus. Cady kan umgås med sina jämnåriga kusiner, och en kompis till kusinerna brukar följa med. Gat, som inte bara är kompis till Cady, men vad är han egentligen? Föremål för den första spirande förälskelsen skulle jag vilja säga!

Morfar Sinclair är väldigt rik, väldigt bestämd, och nöjer sig aldrig med ett nej. Han förväntar sig att hans barn och barnbarn är lyckade, framgångsrika och blonda. Somrarna är långa och bekymmersfria, men när mormor avlider börjar spekulationerna och grälen – vem ska ärva alla tillgångar nu när morfar börjar bli gammal? Middagarna inleds alltid med cocktail, och då kommer det fram en och annan obehaglig sanning från de salongsberusade mostrarna.

Sommaren det året Cady fyller sexton inträffar en olycka, efter det har hon återkommande migränanfall och ständig huvudvärk. Vad hände egentligen, var det verkligen så att hon dök och slog huvudet i en sten? Eller?

Frågorna hopas och när jag hade 50 sidor kvar, och en rätt klar bild av hur boken borde sluta, slår händelserna ner som en bomb. Allt jag hittills trott mig veta, vänds upp och ner. Cady hade…. Cady trodde…. Cady, vad har du GJORT!

En makalös vändning som i alla fall inte jag såg komma, och även om det är en fiffigt hopkommen skönlitterär bok, så visar den också på hur hjärnan kan ljuga och bedra dess bärare – om sanningen är för plågsam att bära.

På de flesta bokforum på nätet är slutklämmen: om någon frågar hur boken slutar – LJUG!

Ingegärd

Share

Som stjärnor i natten

Postat i Boktips av på 22 januari, 2018 0 kommentarer

Detta är en oerhört viktig bok som borde läsas av alla –  ungdomar, deras föräldrar och alla som arbetar med unga, inte minst i skolan. Psykisk ohälsa bland unga angår oss alla, hela samhället.

Theodore och Violet träffas på ett konstigt ställe. Högst upp i skolans klocktorn, vad gör de där? Ett fall skulle inte sluta väl. Mötet slutar med att de går därifrån tillsammans, men vem ”räddade” vem? Den allmänna meningen bland eleverna på deras skola är att Violet fick Theodore därifrån, men stämmer det verkligen?

Theodore är rastlös, impulsiv och oförutsägbar, hans rykte på skolan är inte det bästa. Med efternamnet Finch får han tyvärr öknamnet Freak. Hans familj verkar något så när harmonisk, visserligen är föräldrarna separerade, men pappan är ju den där kända pensionerade hockeyspelaren! Allteftersom man kommer in i handlingen så förstår man att så enkelt är det inte, det kommer till många komplikationer.

Violets syster har nyligen avlidit i en trafikolycka. Systern körde, Violet satt bredvid och fick i princip inte en skråma. Skuldkänslorna väller över henne, och sorgen förlamar hennes familj, hennes tankar och hela hennes varelse.

Mot alla odds blir de bekanta, de blir vänner, de blir kära. Deras sköra historia ger hopp, och boken är trots allt elände oväntat underhållande, till och med rolig. Men framförallt sätter Niven ord på det som är så svårt att närma sig; hur kan omgivningen se och hjälpa unga med psykisk ohälsa. Både Theodore och Violet går regelbundet i samtal med personal från skolan, och de vuxna skildras respektfullt, men som vanliga människor med fel och brister.

Lotta Olsson i DN: ”Jag har sällan, om någonsin, läst en så bra skildring av depressionens påverkan på en människas liv. De är så vackert och så sorgligt att jag nästan går sönder.”

 

 

Share